das donnerer

Jag och Mikey har under en period pratat om att flytta till England till eller efter sommaren för att arbeta. Framför allt för att komma bort från Sverige ett tag (läs: det stela och tysta tillvägagångasättet, viljan att vara alla till lags, att inte våga/kan ha någon starkare åsikt), men också för miljöbyte och viljan att se och uppleva nya saker. Och anglofiler som vi båda är så valde vi England.

 

Var i England har vi inte lagt så mycket vikt på. Sheffield verkar som en trevlig stad. Många kullar och s.k. outdoor gardens. Men även Newcastle, Birmingham och Portsmouth. Var som helst förutom London bara. Vi är inte miljonärer liksom.

 

Tanken var i vilket fall att ta ett jobb på någon försäljningsfirma som söker svensk- och engelsktalande personal. Och den tänker jag köra på om det inte blir något annat. Men nu har jag kommit på något annat, som är så spännande och illavarslande att jag knappt vågar säga det. Att studera på University of Oxford. Alltså. Drömmen med stort D skulle vara om jag sökte en course där och kom in. Och dessutom hade alla medel för att betala för det. Och alla medel för att leva i Oxford. Vilket är dyrt. Jättedyrt. Men, man brukar ju säga att om man verkligen vill något så går det. Eller inte. 

 

Nej, men drömma får man alltid göra. Det är en fin tanke i alla fall. Att få avklara en masters i Earth Science (Geology) eller Biomedicin eller History of Politics på Oxford. En av världens bästa universitet.